Ridresa till Azorerna

Följ med Lars och Kristin Grönwalls på deras fantastiska resa. Efter reseskildringen kan Du se fantasiska bilder.

AZORERNA

Många påstår att Azorerna är rester försvunna Atlantis. Mitt ute i atlanten 150 mil rakt ut från Portugal ligger de nio små öarna. Ögruppen, som inte är större än Gotland, tillhör Portugal. De har ett visst självstyre ungefär som Åland har till Finland.
Öarna upptäcktes 1427 av den portugisiske sjöfararen Diego Do Silves. Öarna fick sitt namn efter alla de rovfåglar som sågs på öarna. Alla trodde det var glador som heter acores på portugisiska. Men ack vad de bedrog sig, för det visade sig senare att det var ormvråkar. Azorerna ligger tidsmässigt 2 timmar efter Sverige och har valutan Euro eftersom Portugal ingår i EU.
Den ö som vi kom att tillbringa en vecka på var Sao Miguel. Det är den största av de nio öarna, 67 km lång och endast 14 km bred. Ändå upplevde den aldrig som liten kanske mycket på grund av alla vulkan kullar och vulkankratrar.

Vi startade på en måndag morgon från Arlanda. Jag och min fru Kristin flög med SAS och vi hade köpt en flygstol av STS Solresor med direktflyg till Sao Miguel men på grund av kraftig motvind så var vi tvungna att landa i Portugal för att fylla på soppa. Vi landade tre timmar försenade.
Vi blev upphämtade på flygplatsen av en pratglad herre vid namn Claude. Senare förstod vi att han var ena halvan av vårt värdpar.
Han körde oss till deras 1600 tals gård Quinta de terca som låg i en liten by bara 15 minuters resa från flygplatsen. Wow! Vilket ställe! Jag kände på en gång att det här var en plats där vi skulle komma att trivas på. För när vi hade hälsat på Christina så kändes det som att komma hem. Den första dagen valde vi att inte rida eftersom vi kände oss lite sega på grund av förseningen på flyget. Vi valde istället kolla runt lite på gården och kela lite med hästarna av rasen Andalusier. Vi gick ner till ridhuset där en svensk tjej, Frida, hade dressyrlektion med en herre. Hon bjöd oss på ett glas portvin. Smaskens!

Den första morgonen när jag vaknade tittade jag ut genom fönstret. Det kändes som om jag var med i Sagan om ringen. För allt såg precis som jag hade föreställt mig Frodos Fylke – grönt och kulligt.
Efter en härlig frukost med en massa gott så bar det iväg på en djungeltur med Christina
Jag red Komprade – en Andalusier med mycket motor. Vi red ut på smala stigar i en miljö med mycket djungelkänsla. Det gick mest i trav men en del kortare galopper. Efter fem timmars ridning kom vi tillbaka till gården.
På kvällen serverades en trerätters middag i en härlig miljö. Det är inte ofta man har en äkta aristokrat – värden Claude de Laval – som servitör. I början kändes det lite konstigt men man vande sig snabbt att bli så ompysslad. När vi satt där och åt så tyckte vi att vi hörde hästar stampa. På väggen fanns en lucka i väggen och när Kristin öppnade den så tittade ett hästhuvud ut. Omtumlade av alla intryck gick vi tidigt i säng, utmattade av allt nytt.

På onsdagen började den stora turen - de la Grande - en tvådagartur på den sydliga delen av ön. Frida guidade oss när vi red efter kusten med branta stup mot havet. Det blåste kraftigt och ibland kom det häftiga regnskurar. Efter en dags häftig ridning lämnade hästarna på bete i en hage nedanför vulkanen. Väl hemma igen blev det åter en tidig kväll efter en härlig middag.
På torsdagen var vi upp tidigt för att hämta och sela på hästarna. Vi fick sällskap av ett par från Schweiz och det var Christinas tur att som guida oss. Jag red på Brisa, en verkligen kvinnlig Andalusier. Det bar iväg uppför så vi fick stå mycket i sadlarna. Halvvägs möte vi en skock kossor på den smala vägen. Hästarna blev för en gång skull lite stissiga men allt gick bra.
När vi äntligen kom upp på vulkanen hade vi en häftig utsikt. Fast om man är lite höjdrädd som Kristin stönar man lätt lite. Vi red vid ett stup på 400 meter som ledde ner till botten av vulkanen. Dess omkrets är 12 km i omkrets och längst nere ligger två sjöar och en liten by. Att bygga hus mitt i en vulkan kan jag tycka vara lite konstigt. Vid nästa utsiktspunkt, Vista do Rei stannade vi till för att vila och fotografera. Plötsligt ser jag en liten prick. Det visar sig vara vår lastbil som ska frakta hem våra hästar. Sen bar det av ner i vulkanen. Lunchen hägrade. Man blir hungrig av att rida! Efter härlig lunch så red vi runt de sjöar som tidigare hade sett från toppen. Det blev några långa och härliga galopper.

De övriga dagarna så red vi dagsetapper på olika platser. Vi hade även en kille som under två halvdagar guidade oss runt på ön. Vi var till ett par te- och likörfabriker. Vi tog också chansen att åka till den underbara Terra Nostreparken där vi badade i den varma Ungdomens källa. När man badat skulle man bli tio år yngre. Dessvärre verkade det inte hjälpa för upp kom jag lika gråhårig som när jag gick i.

Ja , inte blev det någon hålligångresa. När man rider så pass mycket som vi red så orkar man inte med något nattsudd. Så är man ute efter hålligång så ska man nog resa till ett annat resmål.
Det första som slår en när man kommer till Azorerna är grönskan och blomsterprakten. Tyvärr var vi där lite för tidigt på våren för att vi skulle få uppleva alla blommor. Även vädret överraskar. Det kan gå från sol till störtregn på ett ögonblick. Så glöm inte regnkläderna. Och så alla dessa kossor! De är överallt och med dem alla skällande hundar som vaktar kossorna.
När det gäller resan så kan jag varmt rekommendera den. Det är den bästa hittills.
Och känslan sitter fortfarande i: Jag vill tillbaka!
Lars och Kristin Grönvalls

Här har ni några länkar om ni är intresserade.

www.quintadaterca.com
www.hastsportresor.se
www.solresor.se
www.titanicnorden.com

Utsikt från sovrummet

Gården
Stall och ridhus
Portal in till gården
Frida på häst efter kusten
Hästar på bete
Matsal / Fd stall
Matsal / Fd stall
Möte med kor
Utsikt från vulkankant mot havet
Utsikt ner i vulkanen
Utsikt ner i vulkanen se lastbil
Härlig lunch i solsken
Härlig lunch i regn
Lasse o Brisa
Kristin o Tor
Stenmurar överallt
Djungel ritt
Dressyrlektion
Stall
Urlastning av hästar
Tvättning av varma hästar
Bad i Ungdomens källa
Varma källor
Värdparet Christina o Claude de Laval och Kristin
Ett varmt tack till Kristin och Lars för att vi fick ta del av deras fantastiska resa!

Tillbaka