Rapport från Ridskolehoppning i Heby 19 okt 2001

Med ”STERK”-motivation och stora förberedelser åkte Anna (Pettersson) och jag (Georg Sibbern) till Heby för att där bli beskådade och ”vurderade” av andra ”likasinnade” hoppande ridskoleelever fredag vecka 42. Med Nougat och ”Smulan” i transporterna gick färden smärtfritt och Sala passerades i solnedgång och i sjuttio blås. I Heby var en 110 cm bana byggd upp i ridhuset med stora!, breda! och otäcka hinder. Erfarenheter och ridvägar diskuterades flitigt och högt. Så högt att Billy Joel som försökte göra sig hörd i högtalarna med vacker sång bara försvann….Efter att Anna och jag hade gått banan tre gånger och Billy Joel var inne på låt fem, bjöd snälla Eva (mamma) på fika vilket stärkte själ och humör! Tack Eva! Birgitta och Ida hjälpte oss två, nu lite mer nervösa med transportskydd, täcken, sadlar, träns, stövlar…etc…..(5 minuter)…etc…och kavaj! Puh! Om ni visste vad det krävs av utrustning och kaffe för att hoppa 9 hinder i Heby en fredag kväll!

I ett annat ridhus var framridningen/hoppningen. Där var alla 8 ekipage samtidigt och säga vad man vill, men man omedvetet studerar och gör förutsatta meningar om andra ekipage. Därav rätar man upp sig och försöker hålla en hög ”svansföring” för att mentalt störa konkurrenter…och ber om ursäkt om man kommer ”i vägen” för ett hoppande ekipage…sportigt beteende!

Jag och ”Smulan” hoppade fram…och tillbaka, och hittade ett gemensamt intresse av att göra detta tillsammans! På banan däremot hade vi nog ”växt ifrån varann” som det heter i människovärlden och mina hjälper var inte till hjälp nog, och i denna förskräckelse och förtvivlan red jag rakt förbi hinder nummer tre…men detta var inte ”hinder stort nog” för att inte fullföra banan. Två nedslag på rättuppstående plankhinder målade i psykodeliska färger, gjorde att vårt besök i Heby blev lika kortvarigt som det var att fylla i tävlingsanmälan någon gång i augusti…men jag kom igenom och det känns kanon! (Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt).

Anna och Nougat däremot gjorde en snygg och prydlig ritt och vi var alla stolta över att vara STERK:are i dessa tre minuter. Tyvärr var Nougat lite stirrig på ett stars´n stripes-hinder (USA modell, typ) och det kan kanske vara befogat i dessa tider!? Men andra försök flög de över och fortsatte vackert i mål, trotts att det blev några rivningar till. Men snyggt va det !

Sen skritta av och sen på med transportskydd, täcken, hösäck…etc…(2 minuter)…etc och kavajen av och in i bilen…puh…på väg hem till Stora Ekeby.

Tack snälla Eva, Birgitta och Ida samt för hjälpen och supporten denna magiska kväll i Heby en fredag kväll i oktober….Anna; let´s go for it again!!

Vid ”pennan”, ohalt och glad / Georg

Tillbaka