Till minne av ”Tinan”, Christina Esseen
Grundare av Stora Ekeby Ridklubb

Vill du ladda hem Tinans Minnesfond som pdf fil så finns den här

Du som känner att du vill hedra minnet av Tinan genom ett bidrag till fonden kan sätta in pengar på Stora Ekeby Ridklubb 867959-9 Skriv ”Tinans Minnesfond”och Ditt namn. ( inbetalningskort finns på stallkontoret)

Fonden kommer att förvaltas i Stora Ekeby Ridklubb och utdelningar från fonden kommer i framtiden att gynna medlemmar i STERK på olika sätt. Allt i "Tinans anda"!

Minnespärm kommer inom kort att finnas tillgänglig på stallkontoret samt hemsida.

 


Tinan var en klok, glad och givmild person. Jag kände mig alltid välkommen i ditt hem.
Du hade alltid en komplimang eller ett gott råd, var omtyckt av alla.

Du såg så skör ut men hade en enorm styrka o respekt.

Jag fick så många fina stunder och samtal med sig som jag med glädje kan titta tillbaka till. Kvällarna då vi bara skrattade tillsammans, en glädjens stund.
Det gör ont i mitt hjärta av saknad, men tids nog kommer vi att minnas dig med glädje.

Kram Diane m fam.


Det är oerhört tomt utan Tinan. Jag saknar småpratet på stallbacken när hon tog sin morgonpromenad med sista hunden Nikita. Men ändå finns hon på Stora Ekeby. Jag känner hennes väsen – den så kallade STERK-andan dröjer sig kvar hos oss alla, människor och djur. På hela gården, i alla skrymslen och vrår, finns ännu doften av Tinan.

Tinan var mild. Hade alltid tid att lyssna – det kändes som om hon verkligen brydde sig om mig. Så var hon var mot alla, människor och djur .
Men trots sitt milda väsen ingav Tinan respekt. Hit, men inte längre. Hon var alltid snäll mot hästarna – gärna en morot i handen så gick bettet in i munnen. Men när Tinan satt i sadeln gjorde hästen som hon ville på, utan morot.

Tinan såg de stora sammanhangen. Men ingen kunde som hon, med glimten i ögat, göra anekdoter av enkla vardagshändelser. Hennes snabba tal och underfundiga humor förgyllde både vardag och fest.

Tinan var liten, men en av de största människor jag träffat. Låt oss vårda hennes minne så att hennes ande alltid vill bo på Stora Ekeby.

Katarina

Tinan Esseen
till minne

På St. Ekeby varade
jul fram till påska!

Det fanns bara ett ställe i Rytterne  där man tog den gamla julsången på fullt allvar, den om att … julen varar intill påska! På Stora Ekeby säteri lyste den jättelika julgranen mitt på gårdsplanen från första advent till påska utan avbrott! Det var inte för att man skulle hoppa över högtider däremellan – tvärtom! Det var i stället för att lysa upp ”ridbanan” som sträckte sig i en upplogad oval framför entrén.

Tinan Esseen, liten, smidig och stark, det senare inte bara fysiskt, samlade några av sina många vänner till ridträffar. På sommaren red man ut över fälten och på vintern bokstavligen talat runt julgranen. Det här var tidigt 70-tal, och början till vad som skulle bli Stora Ekeby Ridklubb, STERK, i dagligt tal.

Barn- och ungdomsverksamheten kom snart igång. Från Arméns ridskola i närliggande Strömsholm kunde man till en början hyra in ridskolehästar och verksamheten växte. Men fortfarande under flera år, var Tinan och Göran Esseens kök den värmestuga som stod öppen för alla  -  inte bara ridande besökare.  En kopp te, någon som lyssnade och brydde sig om, ändrade riktning i livet för flera, ibland lite vilsna, ungdomar. Gästfriheten och omtanken omfattade förresten alla – från högst celebra gäster till upphittade hundar!

Med sin positiva syn på tillvaron – hon hade förmågan att vända svårigheter till möjligheter – har Tinan genom årens lopp genomsyrat oss med sitt synsätt. Vänskapen var aldrig tillfällig – en gång Tinans vän, alltid Tinans vän – kanske framförallt när man själv behövde en tjänst eller stöd av något slag. Hon var sällan den som sökte för egen del.

Vi är så ofattbart många som bär Tinan med oss i sitt hjärta – den vackraste inramning en människa kan få. Vi vet också att hennes älskade, stora familj jobbar vidare i den anda hon inspirerat till, med kärlek inte bara till sina nära utan också till sina medmänniskor.

Stora Ekeby Ridklubb var ett Tinans verk. Ridklubben vill hedra sin grundare och har nu startat Tinans minnesfond (pg nummer 86 7959-9 Stora Ekeby ridklubb) som ska kunna stötta både duktiga ryttare och praktisk utveckling av ridklubben, precis så flexibelt (och helst roligt!) som Tinan skulle önska.

Egna och mångas vänners tankar
genom

Christina

Från en ridlägerunge…
Så minns jag Tinan

Jag var 10 år och Stora Ekeby Ridklubb var centrum i livet även om jag bara hade förmånen att rida på lektion under en termin innan en flytt till Kalmar satte käppar i hjulet för fler lektionstimmar.  Men ridlägren på sommaren de kunde ingen flytt hindra.
Lägren på Stora Ekeby har gett minnen för livet. Varma, glada och positiva minnen, precis så som det var att vara ridlägerunge på Ekeby.
Vi avgudade våra ridlärare; Fia Gillberg och Cia Esseen, vi dyrkade våra hästar men utöver dessa centrala figurer så fanns det ytterligare en person och hon var viktigast av alla. Allas vår Tinan, för hon var verkligen allas. Hon fanns för var och en av oss. Varm, trygg och alltid på ett sprudlande humör trots 12 lortiga ridlägerungar i kök och matsal flera gånger om dagen…  Tinans hjärtliga skratt och glada ögon fick oss alla att känna oss välkomna in i ”stora huset” även om vi innerst inne var lite nervösa när vi gick in genom ytterdörren.
Tinan kunde alla våra namn, hon kände varenda häst och hon kunde få den svåraste hemlängtan att försvinna på en sekund. Sådan minns jag henne, med ett engagemang i oss alla men också med hästarnas väl och ve som nummer ett.
För mig kom somrarna på Stora  Ekeby att innebära att jag kände att jag fick en ”extramamma”. Just en alldeles extra mamma som kom att betyda så mycket även i vuxen ålder.  Tinans klokhet var så påtaglig och hennes  värme fick mig alltid att känna mig både glad och trygg i hennes närvaro.
Tinan och hennes familj är definitivt en bidragande orsak till att jag sökte mig tillbaka till trakten 25 år efter det att sista ridlägret avklarats för egen del . Känslan av välkomnande och värme är ändå så påtaglig här, här på Stora Ekeby.

Tack Tinan! 

Din skitigaste ridlägerunge, Fia


Jag vill bara skriva några rader.

Läste annonsen och kände mig mycket ledsen över att Tinan inte längre kan vara med oss.

Dock vill jag berätta att mamma och jag pratat mycket om det här, och att vi hittade många fina minnen där Tinan alltid funnits med när vi varit på St Ekeby under de 35 år vi besökt ridskolan. Jag tror att det finns många som känner likadant och jag hoppas att det kan vara en tröst..

kram Ulrica


Jag vill bara skicka mina tankar.....
Jag minns så väl när jag började som 12-åring på STERK (ca 40 år sen).
Ett litet men så hjärtevarmt stall. Genom åren har jag alltid återvänt till STERK, och för mig har Tinan o Göran varit en så stor del av det hela.
Tinan har ALLTID varit en så fantastisk människa. Jag vet att hon har varit en så viktig person för så många i min generation.
LB


Tinan
Tänk, att en så liten människa på jorden,
kan ge så många tid.. - och de varmaste, klokaste orden.
Tänk, att en så liten och fin människa på jorden,
kan lämna ett så stort tomrum.

Vi är många som famlar i ett stort, svart hål.
Men hallå, vår lilla, fina människa på jorden
lärde oss säga SKÅL!
Hon lärde oss också att vara tacksamma och känna glädje.

Jag är så oändligt tacksam och glad
att jag fick vara en liten del av ditt rika liv, Tinan.

Jag hoppas och tror att jag - om en liten stund
skall kunna fylla mitt hål
med hjälp av tårar, skratt och fina minnen,
med glädje och tacksamhet - SKÅL.

Skönhet
Kärlek
Ålderdom
Lycka

Cicki


Tinan

När jag på påsken 1970, med familjen, flyttade från Spånga till Svånö , drogs jag mot det ställe där jag visste att det fanns hästar. När jag gick förbi stallet på St. Ekeby kom det fram en kvinna och pratade med mig, frågade vänligt varifrån jag kom och vem jag var. Det var mitt första möte med Tinan.

Under åren som gick fanns Tinan som Cias mor, alltid närvarande, aldrig påträngande. Stöttande och tröstande om vi gjorde oss illa, hjälpte oss upp på hästen igen när vi ramlade av och gav oss en kopp the vid bekymmer, vare sig det gällde hästar eller pojkar. Jag såg aldrig Tinan skärrad, arg eller sarkastisk, utan alltid lugn och förtroendeingivande.

När Tinan bad oss att utföra sysslor med hästarna lotsade hon oss varsamt, hon behövde inte peka med hela handen, det blev utfört ändå. Hennes sätt att umgås med hästarna var också ett föredöme, hon hade ett mjukt handlag och ett genuint intresse för hästarnas välbefinnande.

Tinan var också mycket gästfri, vi var många flickor som bodde över både en och flera nätter. Huset måste stundtals ha fungerat som ett vandrarhem.

När jag fick mitt första barn, visade jag upp honom på St.Ekeby, Tinan pratade då om hennes småbarn, tiden som småbarnsförälder och glädjen men också arbetet och hur låst man blev med barn. Inga pekpinnar, utan återigen Tinans prat som gav insikter och lärdomar utan att mästra. Och naturligtvis fick jag en kopp gott the.

Så kommer jag alltid att minnas Tinan, som en mycket klok och gästfri kvinna som vänligt småpratande delar med sig av sin visdom.

Ingrid


Tillbaka